Dakuten och handakuten: vad ゛ och ゜ gör med japanska kana
Med två små märken får du 25 vanliga hiragana. Dakuten gör k-, s-, t- och h-raderna till g, z, d och b; handakuten gör h-raden till p. Lär dig grundraden först och sedan märket.
I grunduppsättningen ändrar de två korta strecken ゛ (dakuten) ett kanas konsonant till dess tonande motsvarighet: か (ka) blir が (ga), さ (sa) blir ざ (za), た (ta) blir だ (da), och は (ha) blir ば (ba). Den lilla cirkeln ゜ (handakuten) förekommer i grunduppsättningen på は-raden och gör h till p: は (ha) blir ぱ (pa). Vokalen ändras aldrig, och samma markeringar fungerar likadant i katakana.
Vad de två markeringarna är
Unicode, standarden bakom digital text, kallar ゛ ”markering för tonande ljud” och ゜ ”markering för halvtonande ljud”. Datafilen anger också が som か plus den tonande markeringen och ぱ som は plus den halvtonande markeringen. Det motsvarar hur du läser dem: hitta det grundkana du redan kan och tillämpa sedan markeringen.
Båda markeringarna sitter uppe till höger om tecknet. De är små, så ett vanligt läsfel är helt enkelt att inte se dem. Träna blicken att kontrollera det hörnet innan du läser grundformen.
25 vanliga hiragana med markeringar
I den här grunduppsättningen får fyra rader dakuten och en rad handakuten.
- か-raden → が-raden: が ぎ ぐ げ ご (ga gi gu ge go)
- さ-raden → ざ-raden: ざ じ ず ぜ ぞ (za ji zu ze zo)
- た-raden → だ-raden: だ ぢ づ で ど (da ji zu de do)
- は-raden → ば-raden: ば び ぶ べ ぼ (ba bi bu be bo)
- は-raden → ぱ-raden: ぱ ぴ ぷ ぺ ぽ (pa pi pu pe po)
Katakana följer samma mönster: カ blir ガ och ハ blir バ eller パ. Katakana har också ヴ, som är ウ med dakuten. Japans skrivregler för lånord anger det för ett v-ljud i ord som ヴァイオリン (vaiorin, ”violin”) och påpekar att バ, ビ, ブ, ベ och ボ i allmänhet kan användas i stället, som i バイオリン.
Tre saker som överraskar nybörjare
は-raden blir tonande b, inte ett tonande h. De andra tre raderna bildar tydliga par: k med g, s med z, t med d. は-raden bryter mönstret. Dakuten ger b och handakuten ger p. Lär in det som ett eget faktum i stället för att försöka få det att passa in.
I standardjapanska låter じ och ぢ oftast likadant, och det gör även ず och づ. De flesta ord använder じ och ず. Den nationella stavningsstandarden 現代仮名遣い behåller ぢ och づ främst i två fall. Det ena är när ljudet upprepas, som i ちぢむ (chijimu, ”krympa”) och つづく (tsuzuku, ”fortsätta”). Det andra är när en sammansättning gör ち eller つ tonande, som i はなぢ (hanaji, ”näsblod”, av はな och ち) och みかづき (mikazuki, ”månskära”).
Ett ord kan få en markering inne i en sammansättning. Det kallas sekventiell toning. Tokyo University of Foreign Studies modul om sekventiell toning använder くすり (kusuri, ”medicin”). Sätt め (me, ”öga”) framför så får du めぐすり (megusuri, ”ögondroppar”). Om ett bekant ord ser obekant ut med en tillagd markering, kontrollera om det är den andra delen av en sammansättning.
Uttala skillnaden, se den inte bara
Att läsa markeringen är halva arbetet. Den andra halvan är att skapa ett verkligt tonande ljud. TUFS modul om k och g förklarar att skillnaden på japanska beror på om stämbanden vibrerar. Om ditt g låter som k kan lyssnaren höra かっこう (kakkou) när du menar がっこう (gakkou, ”skola”).
Prova så här: lägg fingrarna mot halsen och säg か, sedan が. Du bör känna en vibration på が och ingen på か. Gör samma sak med さ/ざ, た/だ och は/ば.
Vanliga förväxlingar att öva på
- ば och ぱ: streck betyder b, en cirkel betyder p. Titta noga när tecknen är små.
- ふ, ぶ och ぷ: grundformen ふ har redan många detaljer, så markeringarna är lätta att missa.
- つ och づ: づ (zu) är ovanligt, så det kan kännas som ett fel när du möter det.
- シ och ジ, ツ och ヅ: i katakana kan de extra markeringarna flyta ihop med grundstrecken.
Om du fortfarande lär dig grundtabellen ger guiden till att lära sig hiragana på tre dagar ett schema. För katakana, se hiragana jämfört med katakana.
Kontrollera grundraderna och sedan markeringarna
Varje kana med markering bygger på en grundform, så grundraderna behöver sitta först. Öppna Inkus interaktiva hiraganatabell och stäng av romaji. Gå igenom raderna か, さ, た och は. Läs varje grundtecken, klicka för att kontrollera ljudet och säg sedan dess tonande variant högt. Säg även p-varianten för は-raden. Tabellen spelar upp inspelningar av de 46 grundtecknen. När raderna känns säkra gör du en omgång med tio frågor på kanaövningssidan.
Framtaget av vår redaktion med AI-stöd. Produktuppgifter kontrolleras mot källorna nedan.
Relaterade inlägg
- Små ゃ, ゅ, ょ på japanska: så läser du きゃ, しゅ och ちょ
- Litet tsu och långa vokaler på japanska: så läser du っ, ッ och ー
- Så uttalar du ん: varför japanskt n ändrar ljud
Källor
- Unicode Character Database: UnicodeData.txt
Namnen på U+309B (tonande ljudmarkering) och U+309C (halvtonande ljudmarkering); が delas upp i か + U+3099, ぱ i は + U+309A, ヴ i ウ + U+3099. (kontrollerat 2026-10-15)
- Japans kulturmyndighet: 現代仮名遣い, 本文 第2
ぢ och づ används vid upprepade ljud (ちぢむ, つづく) och i sammansättningar (はなぢ, みかづき); annars används じ och ず. (kontrollerat 2026-10-15)
- Japans kulturmyndighet: 外来語の表記, 留意事項その2
ヴァ, ヴィ, ヴ, ヴェ, ヴォ för v-ljud i lånord (ヴァイオリン), med en anmärkning om att バ, ビ, ブ, ベ, ボ i allmänhet kan skrivas i stället (バイオリン). (kontrollerat 2026-10-15)
- TUFS Language Modules: toning i sammansättningar
Inledande k-, s-, t- eller h-ljud kan bli tonande i sammansättningar: め + くすり → めぐすり. (kontrollerat 2026-10-15)
- TUFS Language Modules: k / g
Japanskans k och g skiljer sig genom stämbandsvibration; kontroll med fingrarna mot struphuvudet; がっこう uppfattas som かっこう. (kontrollerat 2026-10-15)
- Inku: interaktiv hiraganatabell
46 grundhiragana, reglage för romaji, klicka för att höra inspelat uttal samt anmärkningar om dakuten och handakuten. (kontrollerat 2026-11-17)

